Fyr 137, Ingelin Angerborn

Sal 305, Ingelin Angerborn

Zombiefeber, Kristina Ohlsson

Rum 213, Ingelin Angerborn

En miljon likes, Ann Olerot

Mikael Wiehes Sommar i P1

Jag kommer på mig själv med att vara lite extra blödig vissa dagar i månaden. Visst har jag känt av PMS-ilskan tidigare (läs ofta) men den här gråtmildheten är ny. Gulliga katter, gulliga barn, gulliga äkta män - ja, känslosamheten har sina triggers, men Mikael Wiehe? Ja, det är en ny dimension. Det är inte bara det att han nämner sin och min pappas samröre under 70-talet och genom det ger bilden av min far som den kulturpersonlighet en tyngd som jag egentligen visste att han hade, utan också att få en annan mans perspektiv på samma berättelse. Det som framför allt gör mig glansig i ögonen är en tacksamhet över vittnesmålet; det är högst rimligt att ha en politisk övertygelse och bära den med sig genom levet. Tack Mikael, för att jag kan tro på att jag kan känna likadant inför förtryck, rasism och jämställdhet nu och senare, som då, när jag var 15 och spelade Flickan och kråkan på vinyl i vardagsrummet. En tro på att de insikter jag fick när jag som ung iakttog världen med öppna ögon inte är något som behöver nötas ner med åren. Tack för hoppet om att jag inte kommer att knäckas av världen. Mvh Lisa Hildor (fd. Blunck), 42

Jobbiga tjejer, Lisa Bjärbo et al.

Fula tjejer, Lisa Bjärbo

Sarek, Ulf Kvensler

Splittring, Sharon Bolton

En vild mörk kust, Charlotte McConaghy