några klanmedlemmar, en fräsig traktor, ett knippe lavendel och en snara får sammanfatta denna mycket läsvärda skildring av 40-talet på en leråker i, no shit sherlock, mississippi. egentligen avskyr jag att kalla en bok för läsvärd. det är som att kalla en maträtt för ätvärd. smak, tillstånd, livssituation och mentalitet påverkar för mycket för att jag ska kunna sitta här och bedöma vad andra borde ägna sin tid åt. fast den här boken borde tilltala många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar